.

Storebror (tonåringen) gillar snygga kläder. Han vill ha nya hela tiden.
Nyss har jag erbjudit mig att köra in honom till stan så vi kan gå och shoppa, något han tjatat om länge.
Får till svar:  - jag orkar inte.

Han kunde gå med på det om jag parkerade precis utanför affärn möjligtvis. För nya kläder vill han absolut ha....
GAH!!!!!

Släppte av halva familjen igår kväll hemma för att sedan skjutsa lillebror till ungdomsgården. Åkte även och handlade och kom alltså hem 1 timme senare.
- Var är storebror,?  frågar sambon när jag kommer hem.
-Va?! säger jag, han släppte jag ju av med dig
- Jaha....säger sambon.

På så sätt har vi en tonåring hemma, som går direkt ifrån hallen ner till sitt rum och sin dator. Så pass att man inte ens vet om han är hemma ibland.

Pang! Pang! , låter det längre fram i tågvagnen där något sitter och spelar dataspel och tydligen har glömt hörlurarna hemma. Bakom mig pratar tanten med sin gamle far i telefonen och påminner honom att äta ordentligt under dagen. Snett framför mig ger en mäklare ett tråkigt besked till en husköpare om att säljarna valt ett annat par, och snett bakom mig snackar en dam i telefonen om pensionsförsäkringar. Själv bloggar jag!
Mycket kan hända i vagn 3 på en tågresa ner till Stockholm

Var ut på IKEA en sväng med käre mor idag. IKEA har en väldigt stor parkering, så det gäller att komma ihåg vart man har ställt bilen. Som tur är så är det ordentligt skyltat med olika bokstäver, A B C etc... Så håller man bara kolla på det, så brukar man snabbt hitta bilen vid hemfärd. Efter att ha handlat lite så beger sig så mamma och jag ut på parkeringen för att åka hem.
- Hm... undra vart vi ställde oss??, säger jag, som inser att jag inte kollade när vi parkerade.
- Men det vet jag! , utropar mamma glatt . Det var på P!

Det är bara det att den finns överallt för P = Parkering.
Vi fick oss ett gott skratt OCH vi hittade till slut bilen, fast på bokstaven D.

Härom kvällen så frågade sambon om han fick spela lite dataspel med  kommentaren:
- Det blir bara en liten liten stund.
(Kände för att gapflabba här). Det finns ingen "liten liten stund" i detta dataspel. Det är att nalla på sanningen en aning.... Det betyder egentligen "god natt och sov så gott , vi ses imorgon". Men jag sa JA och bänkade mig i soffan för en ensam tv-kväll och sen gick jag helt enkelt och lade mig. Dagen efter när vi var ute i skogen med hunden så säger sambon ang. den sena kvällen/natten med spelet:
- Alltså, jag blev lurad.... det skulle inte ta så lång tid, men det gjorde och jag blev helt enkelt lurad, säger sambon och tittar på mig med älskvärda ögon...
(ytterligare gapflabb). Jag är som sagt var inte helt över, men "nice try"

Tjuvar i allmänhet är inte så lätt att skydda sig emot, trots billarm och huslarm. Visst, man skrämmer dem lite på vägen, men i regel hinner de ta lite saker, eller förstöra.

Sen finns det andra typer av tjuvar. Energitjuvar. Människor som stjäl energi ifrån en själv. Jag har en sådan energitjuv på jobbet. Tack å lov sitter vi inte på samma ort, men vi jobbar däremot med samma saker och har tät kontakt. Trots att jag vet hur hon är och att jag är förberedd och "står emot" , så hinner hon ändå ta lite, nalla lite på min energi, min kraft och mitt humör. Hon är en fena på jobbet, oerhört duktigt och effektiv. Men hon lever och andas på att göra andra personer i sin närhet förminskade. Rykten blir gärna het information som sprids som ett vattenfall. 
Hon fiskar hela tiden efter det som inte fungerar, det som inte är bra, den som har ev. gjort något fel, sagt något på fel sätt och sedan pratar hon om det hela tiden.  Jag har stått emot rätt så bra, men oj vad mycket slöseri med kraft och med energi det är. Jag måste hela tiden tänka på att inte ge efter, att inte ge mitt lillfinger, att inte släppa in henne alls. Hon får helt enkelt stanna på farstubron , eller kanske t.o.m på parkeringen hädanefter.
Lite ödmjukhet eller helt enkelt lite självinsikt är inte att skada. Det gäller nog vilket typ utav tjuv som helst

Lillebror förde en intressant dialog med mig idag i bilen. Den handlade om dagens hårmode (?). Han berättade för mig, den oinvigde att tjejerna faktiskt i år har två olika frisyrer på modet, och därefter beskrev han dem i detalj.
Imponerande!!.... Eller bör jag blir orolig?

Jag saknar sambon som envisas med att vara i Tallin med jobbet. Det var bara det liksom, att jag saknar honom.
By the way... jag tror att hunden behöver gå ut och kissa.

Hämtat lillebror som har både rivmärken på armen och märke i pannan efter ett barbieben. Vart han har varit? Ja inte på en krogrunda iallafall, utan i kyrkan på deras ungdomsgård.
Behöver kanske inte förtydliga att han är en utav de vildaste där....

Återbesök hos ortopeden idag med sonen. Varför får man en kallelse till en tid när man ändå får sitta och vänta nästan 1 timme på läkaren??  När han väl kommer så blev vi skickad  på en extra röntgen och sen tillbaks för att vänta ytterligare nästan 1 timme igen. Jag kan köpa att man får sitta i det gemensamma väntrummet där det iallafall finns tidningar, tv och en kaffeautomat, men inte att man måste sitta i ett kallt och sterilt undersökningsrum där även den mest friske till slut känner sig sjuk.  Varför ropar de upp ens namn när läkare ändå inte kommer förräns 45 minuter senare??
Hittade ingen "förslagslåda" på vägen ut ifrån sjukhuset. Annars hade jag föreslagit det.
Nåja, gipset av . Allt såg bra ut  Nu hoppas jag att vi slipper gips på ett tag käre son

Slog igång WiiFit idag för att köra lite träning. Hunden blev väldigt upphetsad när jag körde step-brädan och till slut hade jag honom på brädan också. Kommentatorn i tv utbrister "Watch your feet!"... Men tacka för det när hunden kliver upp på brädan med sina 4 tassar, när träningsprogrammet precis säger att vi skall kliva av åt vänster...Där förlorade vi lite poäng tror jag.
Nåja, kanske en ny affärsidé man borde satsa på?? -  träna med sitt husdjur! "Friskis och Skällis liksom.". Jobbigt var det iallafall.  Men han får stanna hemma från kvällens innebandymatch iallafall.....

= TRÖTT!!!!!
Nästa tack!

Jaha, då var ordningen återställd. Kollega P är tillbaks på jobbet och är pratar vi redan kvantfysik och oändlighet.

Nu känns det som förr. Jag gillar!

Okej, nu tror jag sonen får fundera på en annan sport. Schack borde inte vara så skadedrabbat tycker jag. Inte konstsim heller för den delen. Å andra sidan kan man ju drunkna förstås...

Igår kväll bar det av mot akuten igen. Tackling på träningen och en arm som fick sig en smäll. Naturligtvis samma arm som samme son bröt handleden på i våras och var gipsad i 6 veckor. Det var mycket folk på akuten, men vi kom in till ett väntrum innanför ganska snabbt ändå. Kan ju konstatera att man blir rätt så rastlös i ett väntrum. Pappan till sonen och tillika exman började pilla på alla grejer som fanns i väntrummet till sonens och min skräckblandade förtjusning. Hade varit lite kul om läkaren hade kommit in när pappan stod iförd ett par plasthandskar han hittat i e låda  på väggen och undersökte alla skåp... . Nåja, stämningen blev ju lite lättad om inte annat. Allt för att få tiden att gå!
 
Både sonen och pappan kom ju direkt ifrån träningen och ingen av dem hade duschat... Pappan fick göra en raggartvätt inne på väntrummet och blandade både lite tvål och sprit som fanns vid handfatet. Efter en lång väntan kom så läkaren och konstaterade att en röntgen borde göras. En ny väntan följde. Sedan knackade det plötsligt på dörren och en bastant dam och tillika Securitasvakt öppnade och frågade barskt om detta var sonen. Sonen såg för ett ögonblick lika förvånad ut som mig... Vad hade han gjort nu då? Men det visade sig att denna securitas-vakt skulle lotsa oss till röntgen. Den tiden på kvällen var alla dörrar till övriga avdelningar låsta och därför fick vi personlig eskort. Nytt väntrum och ny väntan. Röntgensköterskan kom ändå ganska snabbt och visade in oss i rummet. Hon ber mig gå ut pga. strålningen, och när jag vänder mig och skall gå ut så hör jag sköterskan be sonen att lägga sig på britsen (?) och fråga om hans mysbyxor gick att lätt dra ner, så att hon kunde röntga knät
 ?
Hör sonen förvånat fråga "Öh? Knät?
-Jajemensan! säger röntgenssköterskan glatt.
-Nämen alltså jag har gjort illa armen, säger sonen

-Ja det vet jag sa, sköterskan fortfarande lika glatt, - både armen och ditt knä! -  
Förvirringen var totalt. På sonens remiss till röntgen så hade förmodligen akuten slagit ihop 2 patienter på samma remiss. Så enligt remissen skulle sonen både röntga armbågen och knät och det stod också att han hade åkt både skridskor och fått en bräda på knät.  Nåja, sonen kom till slut ut från röntgen med rätt kroppsdel avbildad.

Kille med det onda knät var förmodlingen han som satt i rullstol i väntrummet...

Tillbaks till första väntrummet och efter en stund så kom läkaren och konstaterade att inget var brutet eller krossat, men däremot en blödning i armbågsleden. Resultat = Gipsskena 10 dagar och träningsuppehåll 3-4 veckor.....

Sonen och jag gjorde high-five inne på väntrummet. Dels över bedriften att han lyckas fixa gips på sin arm för andra gången på 5 månader och för att fira att inget var brutet och värre...

Hemma lagom vid midnatt. Sambon hjälpte sonen att få på sig en svart sopsäck över armen så att han äntligen kunde duscha medan jag smög ner och viskade god natt till lillebror

Men jag måste allvarlig ta ett snack om det där med schack... hur svårt kan det va?

En liten rapport ifrån helgens resa som sambon hade planerat. Vi startade 07.00 på lördagmorgon med att slänga in hunden till svärföräldrarna och sedan bege oss iväg mot fjällvärlden och Norge. Ett stop i Östersund för att käka frukost (korv och bröd på en mack), köpa en ljudbok och brassa vidare. Andra stoppet blev i Trondheim där vi strosade runt en stund fär att sträcka på benen samt käkade en dyr hamburgare på MC´Donalds.

Sen bar det av mot slutmålet - Geiranger och en hotellnatt.

Väldigt långt att åka bil över en dag, men ack så vacker natur att färdas igenom! Det lustiga var att vi hade köpt en ljudbok (deckare) med en norsk författare som medan vi färdades i bilen beskrev den norska naturen och pratade om dvärgbjörkarna - precis som utanför bilfönstret vi passerade! Lite coolt! Vattnet i fjordarna skiftade i grönt och naturen helt makalös. Det gick får över vidderna som inte var inhängnade (alltså inget staket ..)och när vi kom längre söderut så gick de längs vägen och strosade. Slog mig att de gick bättre efter vägen än vad vår hund gör i koppel...

Sedan kom vi till vårt slutmål. Ner för berget skulle bilen ta oss på slingrig väg. Dimman låg tät så vi hade inte mycket sikt framför oss förutom framvarande bils baklyse. Man fick ingen uppfattning direkt hur det såg ut när dimman låg tät. Först när vi kom ner i dalgången så kunde man ana den makalösa naturen och hur vacker det var. Trötta käkade vi en god buffé på hotellet som sambon bokat.

Upp tidigt på söndag och då fick man äntligen se hur vacker det var. Snö kvar på fjälltoppen och en vackert inlopp ner i dalgången. Vi knappade in "närmsta mack" i GPS:en och for vidare. Planen vara en kortare väg hem över Rörås och Funäsdalen, men GPS -tanten hänvisade en annan väg. Nåja, knappar man in "närmaste mack" och inte själva orten Rörås så får vi skylla oss själva. Nu var det dags att ta en annan väg UPPFÖR berget, dock lika slingrig som nedför. Tanten i GPS:en tystnade efter en stund. Hon satt säker och kräktes i lådan och jag väntade bara på att hon skulle med stel röst säga "var god sluta sväng".. typ. Vi tog som sagt var en annan väg än tänkt hem, men det gick ju bra det med. 3 små färjor och genom små byar och sedan över Tronheim igen. Men vi hann nästan lyssna klart på hela Deckar´n innan vi parkerade hemma.
Sambon får väl godkänt för äventyret!