.

Så kan man se det. Men man kan vända på steken också. Som det här med hund. Hur mycket måsten och tvång finns det liksom inte? Man kan visserligen välja att låta bli, fast resultatet skulle inte bli så bra. Jag menar, vad väljer man, bajs på hallmattan eller promenad i ur och skur?

Som i tisdags tex. Hade varit i stockholm över dagen med jobbet. Kommer hem med flyget vid 19.00-tiden. Det regnar och är ruggit ute. Barnen sitter med läxorna och sambon jobbar över. Just då är man mest sugen på att slänga sig i soffan och mysa resten av kvällen. Inte behöva gå ut och gå med hunden innan man ens har kommit hem liksom.  Kallt och ruggigt går vi så iväg. Måsten, måsten här i livet... fast till slut blir den där "korta, snabba promenaden",  plötsligt en frisk, upplyftande och stärkande längre promenad i duggregnet. Så man kan vända på det också (ser vänninann A framför mig , som kastar huvudet bakåt och asgarvar ironiskt...) men faktiskt... jag kommer ut i ur och skur och skogspromenaderna blir ett rent nöje.... om sanningen skall fram så är det dem jag ser fram emot. Heller en lång skogspromenad än en tur runt kvarteret. Fast sånt måste man ju också när det trycker på.