Jag borde veta av tidigare erfarenheter. Men man glömmer snabbt. Fast nu kommer jag aldrig att glömma hur det kan vara. En hund fiser väldigt illa. Hur illa tänker då du? Om jag säger så här: Häromnatten VAKNADE jag klockan 2, och inte av något ljud - utan av en LUKT. Hunden måste ha ätit något som självdött tidigare på dagen... O MY GOD!
Lillasyster yster fick reda på vår "spontana" resa mot (för mig) okända mål. Fick hurrarop, men också en förmaning om att förbjuda sambon ett spontangifteri, eftersom det skulle vara fruktansvärt orättvist mot henne och alla andra... *ler*
Men ni kan vara lugna. Här är vi varken spontana eller giftiga av oss.
Imorgon skall sambon och jag sätta oss i bilen vid 7.00 och åka på en mini-semester över natten. Det mest spännande i det hela är att jag inte vet någonting! Varken vart vi skall, hur långt vi skall åka, eller om vad för slags ställe vi kommer till. Sambon säger inte så mycket heller. Det enda jag har fått ur honom är att vi inte behöver ta med oss egna sängkläder (=hotell, vandrarhem) och sedan "blandad klädsel".
Men hallå? Men tanke på att min sambo själv inte bryr sig så mycket om ombyte eller särskilda "väderkläder" så blir jag ju inte hjälpt av den kommentaren. Han får i alla fall inte packa åt mig.
Vill ju inte stå på en fjälltopp i små finskor och frysa eller sitta i en exklusiv hotell-lobby i mina urtvättade mysbrallor med jätteknän...
Jag tar nog med lite av varje som kan vara bra att ha liksom. Så där för säkerhetsskull.
Sen måste jag nog raka benen. Det vore fy skam att åka iväg på en minisemester på tu man hand med håriga ben. Lite kredit måste han ju få för att han har fixat detta...
Hinner vi hit över en helg tro?
Jaha, då var det alltså rutin och vardag igen. Började redan första dagen på höstterminen med 3 kvällsaktiviteter som skulle ske så gott som samtidigt. Det blev en snabb middag på en kvart bestående av snabbmakaroner (de heter inte det för inte) och uppvärmda köttbullar. Resterande av denna vecka så ser facit ut att 4 eftermiddagar/kvällar av 5 var inbokade av aktiviteter. Nyss tyckte jag höra sambon mumla någon om hundkurs med vovven i höst också...
Undra om jag kan påpeka att sambon står som ensam ägare till hunden i detta läge...
Jag har hittat mitt nya jobb. Jag skall bli fotograf på en mäklarfirma. Hur svårt kan det vara? Sitter och kikar i tidningen som kommit idag. Bilderna är helt otroliga. Hittade en lägenhet med rubriken "Ljus lägenhet med öppen spis", med tillhörande bild på dubbelsängen?. Sen fanns det en lägenhet med rubriken "Bra planlösning" och tillhörande bild på köksbordet?
Hur svårt kan det jobbet vara??
KÖP VÅR TRÄDGÅRDSMÖBEL (typ)
Okej min kollega M är lite udda- vilket är befriade... Hon är i alla fall inte lika tråkig som jag. Hon ser både bilder och färger på namn och veckodagar. Det tycker jag låter lite spännande. Bara så ni vet så är måndag = grön och lördag är antingen röd eller lila.
Mitt namn associerade hon till färgen GUL och en buske.... En buske utan löv dessutom. Hm.. hur skall jag tolka det?
Fast när man frågar Kollega M vad hon får för associationer till sitt eget namn så säger hon att hon associerar till en tom toarulle.. så buske låter helt okej ändå.
Det är ju bra att kollegan M ansvarar för ett serveringsstånd på den årliga markanden och kan ta med sig rester. Munkar är gott till fikat. Problemet är bara att vi var 3 kollegor i samma rum med sockerchock hela förmiddagen..
Kanske inte riktigt , men ändå...
Idag började grabbarnas hockeyläger. Allt var packat och klart. Till saken hör att jag har två söner. De är bröder och lika i mycket, men väldigt olika i annat. En är perfektionist och en bryr sig inte så mycket. En skall ha superkoll på sina saker, den andra får man påminna att få med sig väskan överhuvudtaget.
Så hela morgonen gick åt att försöka lugna ner den med superkoll om att han hade tänkt på allt och att han inte hade glömt något, samt påminna den andra att klä på sig ordentligt, och inte glömma något.
Vi sticker hemifrån i god tid, redan 07.15. Av någon anledning kommer jag till jobbet först 8.40 denna morgon. Kan beror på att när man lämnar av sönerna vid hockeyhallen så upptäcker man att lillebror (den som inte är så noga) går omkring barfota i foppatofflorna.... Hur hade du tänkt här?- undrar då mamma jag. Oj då säger lilleman och rycker på axlarna och menar att han kan köra lite femkamp barfota - det är väl inte hela världen?
Den äldre däremot är så stirrig över att han eventuellt möjligtvis skulle kunna riskera att glömma något att han nästan glömmer att andas. Mamman åker hela vägen hem igen och hämtar extra strumpor och rejäla tennisskor till lillebror och sen tillbaks till hallen igen. Sedan ett stopp för att rasta hunden och avlämning av densamme hos svärföräldrarna kom jag så äntligen till jobbet. Vid denna tid är alla parkeringsplatser slut, så det blir en promenad en bit. Men man skall se det positiva i allt - Jag kom ju lagom till förmiddagsfikat i alla fall.
Fattar ingenting. Kan knappt gå.
Spelade visserligen 2 timmar innebandy igår, men det kan väl aldrig vara det??
Jag är ju ung och vältränad...
GAHAH!
Jag sitter vid datorn. Yngste sonen leker ute på gräsmattan med hunden, äldste sitter nere i sitt rum vid sin dator. Klockan är endast 15.30 på eftermiddagen. Ingen stress, ingen tid att passa, inga läxor att göra, inga aktivieter
ÄN.
Hm.. undra om man skall gå ner i arbetstid till hösten? Ser verkligen inte fram emot eftermiddagsstressen att hinna med allt....
Hm... undra om det finns möjlighet att ta hundledigt ?? Det borde det.
Det blev ett dyrt besök på stan idag. Parkerade och sprang in till bokhandeln och tillbaks igen. Borta typ 10 minuter. Som tur var satt sonen kvar i bilen. Kom tillbaks och där satt sonen men en lapp i handen. En kvinna hade parkerat brevid och slagit upp dörren på vår nya bil. Åkte till bilbolaget för att "värdera" skadan. 5 milimeters lackskada till en kostnad av 4534 kronor och inlämand bil i en vecka.
Ringde den skyldige som först lite fränt började med att säga "jag vet inte om skadan kanske redan var där sedan tidigare..." men tystande snabbt när jag sa att bilen är endast 1 vecka gammal. Nåja, vi behöver ju inte betala , men ack så onödigt!
Nästa gång parkerar jag på gräsmattan långt ifrån alla andra bilar
Alltså. Jag har inte riktigt fattat grejen och jag har undvikit detta. Trots att jag bloggar så tycker jag att det är mycket lättare än att synas på facebook. Trots allt så har jag nog lite panik över att inte få vara anonym.. .. har man ett ovanligt efternamn så har man, och då är det inte så lätt att försvinna i mängden. Nu har ändå väninnan L "lurat" mig lite. Eller tja, lurat och lurat.. jag hade tydligen redan sagt OK till både min bror och henne att få bli "addad" som vän.
Nåja, lekte runt lite på facebook och skulle se om jag kände igen någon. Hittade bla min morbror! Han är 63 år, har 4 barn och 5 barnbarn , och ligger uppe på facebook.
Hm... undra om jag skall "adda" honom... vore lite fränt ändå, fast jag egentligen inte vill hålla på med detta... på något sätt.
Ja ja , teknikens under och vedemödor!
Det plingade på dörren i natt, klockan 02.51..... hunden morrade och själv gick ju tusen tankar i huvudet. Har det hänt sönerna något? Inbrottstjuv?. Sambon öppnade, och utanför står en ung kille och är väldigt berusad, förtvivlad, gråter och fryser (det har spöregnat hela natten). Han har fått en blackout. Full som ett ägg och minns inte hur han kom hit, men behöver hjälp helt klart. Han har har tappat mobilen och nycklarna hem och även sina strumpor (!). Skorna har han dock kvar men inga strumpor...
Vi låter honom komma in och värma sig lite, jag bjuder på en kopp te och han får låna telefon för att ringa efter flickvännen. Vi hinner prata en hel del innan fickvännen dyker upp. Killen berömmer vår fina tegelvägg i köket (!!) mitt i alltihopa *ler*. . Flickvännen kommer och killen ber om ursäkt för att han har stört. Mitt mammahjärta bultar lite extra och jag ligger länge och funderar på händelsen efteråt. Jag hoppas aldrig aldrig att någon av mina söner hamnar i samma sits, men OM de gör det så hoppas jag att det finns folk som tar hand om dem och ger både lite värme och hjälp att komma tillrätta.
