Huset fullt!
För länge länge sen.... en sisådär 16 år sedan satt jag och vännen K och pratade om att vi så gärna önskade och drömde om att när våra söner (då 1 år) blev tonåringar och "stora" så skulle våra respektive hem ha en dörr på vid gavel och att våra hem skulle uppfattas som ett öppet hem för alla deras kompisar...
Kom att tänka på det idag när jag kom hem från jobbet och möts av en stor hög med skor i hallen för 5 dagen i rad... Inser att vi faktiskt har lyckats med precis det. Sönernas polare gillar att hänga här! Me like!
Är det så här det kommer att bli?
Kan ju lova att jag vägrar att ha ett sånt här stort hus då iallafall, i framtiden. SÅ kul är det inte att städa tre trappor.
Härligt snack!
En son som fortfarande släpper in mig in på livet... det kan jag leva länge på.
Blipp Blipp Blipp....
Kören hade dessutom övning samma kväll som jag inte kunde vara med på. Ligger där och tycker lite synd om mig själv... och plötsligt.... plötsligt börjar det blippa till i min telefon... det ena SMS och MMS:et efter det andra.. Öppnade det första och möts av en glad nuna på en utav killarna i kören med texten "I Smile" och sen drösade det in flera stycken till.
Finaste kören tänkte på sin körledare och skickade små fina SMS med tema på en utav våra sånger som har just titeln I SMILE.
Jag log , fast jag grät en skvättt också av all värme, men mest LOG jag!
Partyhatt
Min kollega H berättade en fin historia om när hon reste iväg 2 dagar från sina barn (tvillingflickor på 6 år). INNAN hon ens hade åkt iväg så var döttrarna bekymrade över hur sorgligt det kändes att mamma skulle åka iväg , och när hon väl kom hem efter två dagar så möttes hon av sina döttrar i porten. Den enda dottern hade en hemmagjord PARTYHATT på huvudet och den andra en massa teckningar....
Min andra kollega M, som har en son i samma ålder som min egen kontrade med en liknande historia fast med ett litet annorlunda slut. När hon berättade för sin son (18 år) att hon skulle iväg 3 dagar så säger han ett kort - "skönt!"...
- Varför då frågade då min kära kollega. Är det för att du slipper gå ner för trappen och svara på tilltal?
- Ja , svarade sonen kort.
Själv låg jag på hotelrummet och kände mig ensam. Ringde först till son 1 som redan när han svarade hade insett att det var jag som var i luren och svarade med ett trött och irriterat ...jaaaaaaaaaaaaa.... samtalet var över på 9 sekunder. Ringde då upp min andra son som svarade på svajjig målbrottsröst JaAaaa.. det samtalet var dock lite längre, kanske i hela 11, 5 sekund.
Det enda livstecknet förutom när jag själv tog kontakt var 22.45 i onsdagskväll då jag får ett sms från sonen med orden "Fyll på busskortet".
Inte en PARTYHATT så lång ögat når.
Tonårsdimman
Konstiga ljud
E snart 15!
Jag och kompisen skrattade glatt, men höll givetvis med. Nu drar dom till ungdomsgården och hoppas på att få träffa några trevliga tjejer . Mammas lilla hjärta - jag hoppas innerligt att tonårsdimman aldrig drabbar dig!
Så här är det:
Den mattematiska formeln som bevisar att idag är det den DEPPIGASTE dagen på hela året. Läs mer i aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14217297.ab
Inte så konstigt att jag känner som jag gör idag. Total likgiltighet på jobbet. Det är som serien Bitter i dagens tidning.
"MINA KLÄDER GICK TILL KONTORET SOM VANLIGT, TROTS ATT JAG LÅG HOPKURAD UNDER HALLBORDET"
Härliga lördag
Saknar
Sexuella trakasserier?
" Och vilken Kropp!!!"
Dessa fantastiska utrop utbrister min kollega M när hon kliver innanför dörren i morse. Jag satte kaffet i halsen och skrattade gott. Men tydligen tyckte hon att jag såg snygg (?) ut idag. Det är ju skönt att höra när man själv har stått framför spegeln och funderat på hur man bäst skulle kunna dölja de stora ica-kassarna under ögonen ... men vi hade tydligen inte samma glasögon på oss idag.
Jag har dessutom varit borta från jobbet i HELA TVÅ DAGAR... å då längtar vi efter varann på jobbet.
Hade kollega M varit en man så hade det kanske blivit en konstig situation. Å andra sidan är hon extremt sexuellt utsvulten som singel sen några år tillbaks...... så jag vet inte jag.. fast ganska trevligt ändå!
80 mil
: Vad tror om T som militär?"
Hallå där, vad är det ni slår i honom? Var det inte marknadsföring ni skulle ägna er åt??
Nåja, är glad att svågern och svägerskan tar sig an sonen. Dom gillar det och jag tror T tycker det är riktigt trevligt han med. Lite vuxensnack UTAN morsan....
Arm *^(?/=&/?=)="###¤%%% (skiten)
Irriterande så det så
Hockey-hela-helgen....
Sicket väder!!
Det positiva är att man kan ut och springa -vilket jag gjorde häromdagen. Idag skulle jag ge mig ut igen tänkte jag. Dock så har jag vänt upp och ner på alla mina garderober och jag äger tydligen inga broddförsedda GUMMISTÖVLAR, så springturen blev inställd. Skulle verkligen behöva det! Broddar och gummistövlar, 4 januari 2012. Skumt!
Looser
Ordet engagemang har många synonymer: intresse, inlevelse, deltagande, medkänsla inblandning, satsning, ingripande, anställning, förbindelse, överenskommelse; åtagande, uppdrag
Så det är faktiskt inte bara TID som räknas...
Min alldeles egna naprapat
Förtroende
Tålamod
Önskade mig galonbrallor och gummistövlar härmodagen av Tomten. Nu vill jag ha Tålamod. Lots of it! Jag struntar i väder och kläder, bara jag får bli begåvad med en dos tålamod så skulle jag bli glad.
Karriärtips!
Med tanke på tidigare inlägg, så hittade jag ett personlighetstest jag gjorde..... Hm.. Skådespelare eller musiker låter ju skoj!
"Din personlighetstyp:
Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker"
Nyårslöften?
Nej, inga sådana. Det var längesen man slutade med det... däremot så inträffar alltid samma sak på sommarsemestern och första dagarna på ett nytt år... Man funderar på vad man skall bli när man blir stor. Vet inte varför, men så är det. Finns det verkligen ingeting man är bra på , så man kan byta baran helt, eller bara ta en ny lite sväng mot nya utmaningar och kanske ny sysselsättning? Finns det inget som bara kan ramla ner som en polett i huvudet , som gör att man kommer på att "AHA! det är ju det här jag skall göra!". Skullle vilja att jag fick en sådan "aha-upplevelse" nu. Komma på vad jag skulle vilja läsa , eller lägga tid på. Men inget har hänt hitills. Jag får fundera vidare helt enkelt.