.

Fredag. Det är varmt ute. Skogsspåret  fick sig ett besök. Armhävningar på en äng. Nu blir det titt på sonens hockeymatch. Jag är nöjd.

Tycker inte att det är så svårt. Så nu har sonen läst läxan i bastun. Bara så där - hur lätt är inte det?

Efter tågresan till huvudstaden i torsdag som avslutades med lite migränkänningar på eftermiddagen, så är
inte huvudet riktigt iform efter det. Sitter förmodligen i axlarna... har inte blivit så värst mycket bättre med extremt mycket mopedåkning i kylan på kvällarna och x antal turer till affären eftersom mannen varit bortresta med bilen (man får inte plats med så mycket i en ryggsäck åt gången. 2 st coca-cola , en chipspåse och två dipp kan jag meddela) har nog inte underlättat axlarna.... känns som att jag går omkring och måste kisa på min omvärld.... Känns verkligen toppen att behöva åka ner denna vecka igen.

Det regnar på tvären ute. Det lutar åt vänster ser jag visst. Tog moppen hem på lunchen för att rasta hundar. Kläderna behövde åka in i torktumlaren sen och hade det gått, så skulle jag ha suttit i bastun för att fortsätta jobba resten av dagen... men det gick inte, så jag tände lite ljus istället. Funkar också.

...var jag med på idag. En liten söt tjej som låg tryggt i sin fars famn. För nästan 17 år sedan stod jag också där på estraden med min son i famnen. Nu är han 184 cm lång och väger närmare 80 kg och ganska svårt att hålla i sin famn.... kyrkan borde börja med "Tonårsvälsignelse" också tycker jag... fast å andra sidan är dom välsignade hela tiden, men visst önskar jag ibland att jag kunde plocka upp den långa tunga sonen i min famn igen, hålla om  - om bara för en liten liten stund.

...gör en del idag, men inte jag. Jag har ett eget lite HÄNG som jag nyttjar till fullo idag. Välförtjänst efter gräsklippning, rastning av hundar, tvättmaskinsrace, trädkapning etc.. Solen lyser och jag tankar energi.

En helt fantastisk höstdag. Springturen var som en smekning i själen. Trötta fötter får sig ett välförtjänst bad..

om jag fattat rätt är det smaken på årets glögg.
bådar gott!

Tänkt att det kan bli sådana logistiska problem utan bil. Själv tar jag mig alldeles ypperligt fram med min moped, men fram och tillbaks till ishallen med son 1 och son 2 går inte lika bra. Mannen har fått för sig att åka till Holland med sin kompis i 5 dgr .... examannen skall på fiskeresa i helgen och sönerna har träning. Krockar visst lite med logistiken. Tur att exmannen är snäll och lånar ut sin bil. Tror inte sonen uppskattar att bli skjutsad på moped till ishallen . Det är inte lika coolt längre liksom

...för då kan jag åka hem och påbörja min efterlängtade helg. Eller HELG och HELG... efterlängtade LÖRDAG iallafall... söndagen är bokad för sånguppdrag. Men jag får iallafall EN ledig helgdag. Kan behövas när jag måste spendera 3 kommande veckodagar i huvudstaden för jobb. Gillar inte. Vill inte... men biter ihop. Logistiken hemma kan visserligen vara skönt att slippa för en stund... om man nu skall se något positivt med det hela..

Ringer klockan imorgon. Vet inte varför jag är vaken nu. Sova på tåget får jag visst göra...

... eller egentligen rätt, fast ändå inte. Inser att min kommunikation inte är så bra just nu. Jag hade inte sagt JA till 30 kg älgkött. Min man TRODDE att jag hade sagt ja - och blev lite irriterade på att det skulle komma , fast jag bestämt hävdade att jag inte hade sagt JA. Sen försvann det i huvudet, för det är mycket nu.... Helt plötsligt kommer 30 kg älgkött. Vi har ingen plats i frysen eller pengar i plånboken. Tur att svågern är så snäll och tar tillbaks allt älgkött för att sälja vidare till andra. PUH! Annars vet jag inte hur det hade gått att hållt 30 kg kött fruset med bara två isklampar...

NÄSTA sväng är vi kanske intresserade... eller vänta.. jag tror jag är tyst... jag har inte sagt något. Fast det är gott. Men vår frys är för liten. Sådärja, nu är jag tyst.

blogga.
Ingen läser nog heller så man kan ju undra varför jag måste blogga. Det är frågan. Lite kortslutning i huvudet ett tag bara.

...här hemma. Mitt emot mig sitter min man och skriver mot datorn" HUR MYCKET KAN HAN ASORBA??!?!?" eller nått - jag vet inte.. det var iallafall vad jag uppfattade. Han sitter och spelar dataspel som vanligt. Hörlurarna långt intryckta i öronen, helt okontaktbar med resten av den riktiga världen. I soffan ligger lillebror och spelar PS3:a och på övervåningen sitter storebror och spelar WOW en stund innan det är dags för hockeyträning. Själv diskar jag och tvättar två tvättmaskiner och skall snart agera taxi. Hm.. jag vet inte, men det känns som att något seriöst fel på denna situation.