.

Igår skulle jag ta en tur till springspåret. Denna gång det står som ligger uppe vid sjukhuset. I vanliga fall har jag ju bra spår utanför husknuten, men för att slippa alla backar så valde jag det andra... Kommer på mig själv att jag kör samma väg jag körde otaliga gånger under mars månad. Skillnaden denna gång var bara att det då var vinter, att det var mörkt, att det var jobbiga resor eftersom man alltid var på väg att besöka sin man som låg på sjukhuset efter sitt svåra hjärtstopp. Igår var scenen en annan... sommarkväll, fint väder, bar väg.. men ändå samma väg. Kommer på mig själv när jag passerar korsningen till sjukhuset att tårarna rinner. Inte för att jag var ledsen , utan det var nog en blandning av sorg, lättnad och tacksamhet. Kroppen minns ... Satt en stund på parkeringen och lät tårarna rulla fritt. Även om jag känner mig bedövad på något sätt, så var det ändå skönt att få "känna! något, även om jag inte vet var det var. Tacksamhet kanske.