.

Det ordspråket stämmer mer än väl in för oss just nu.
Mannen blir svårt hjärtsjuk, lång sjukskrivning, bilen går sönder och kostar massor att laga, ingen gemensam semester. Vårt allmäntillstånd består i att vi efter denna vår är extremt trötta -  och nu som pricken över i:et blir våra två hundar osams så att vi måste göra oss av med en utav dom. Idag rök dom ihop så pass att det slutade med vetrinärbesök för den ena hunden för att plåstra om henne (3000 kr) samt en tur till Vårdcentralen för mannen som i tumultet fick sig ett bett och blev tvungen att ta en stelkrampsspruta och köpa ut medicin...

Detta år har fortfarande inte visat upp någon trevlig sida för oss personligen. Livet pågår liksom utanför vår gård känns det som , men här på vår gård står allt bara stilla och det ena efter det andra händer hela tiden.

 

Men i allt detta elände är jag så sjukt tacksam för att min man lever och att vi fortsätter dela livet ihop.  Jag kan känna den tacksamheten ibland när jag inte tänker på hur trött jag är.