.

Jag , det är väl en konstig rubrik. Men sonen den yngre är 14,5 år. När sonen som nu snart är 17 var i samma ålder fick jag faktiskt bara grymtningar till respons. Men inte med son nummer 2. Han är annorlunda. Han får man istället nästan inte stopp på. Jag njuter varenda sekund. En biltur med honom blir aldrig tyst och tråkig. Idag reflekterade han över hur mycket han orkade trots alla träningar och alla prov och skola. Men han var nöjd och han konstaterade att ju mer han hade att göra, desto bättre gick det.  Jag känner igen mig. Han är min son helt klart. Och han pratar.