.

Satt och pratade med en vän idag som går igenom en tuff period. Vi pratar väldigt ofta och bollar livet stora frågor hela tiden. Vi är tre som brukar prata. Vi har olika roller har jag märkt, vilket inte är så konstigt eftersom vi är olika personer. Den andre coachar mer pedagoiskt och lugnt kanske och ger mycket utrymmer för personens egna process. Försöker få vår vän att reflektera själv genom lite input. Jag däremot reagerar och agerar högt och kraftfullt och säger ofta mycket tuffare saker och  är mer rak på sak.
 Jag skulle nog påstå att jag delar ut kärleksfulla örfilar ... har tänkt på det där.. och undrar ibland om jag är för hård, för rak.
Men idag fick jag ändå bekräftelse på att mitt sätt är bra, iallafall för henne, för hon säger att hon verkligen förstår när jag pratar klarspråk och att det är det hon behöver. Hon behöver oss båda, fast på olika sätt.
Det kändes skönt. Mina ord får henne att haja till och att hon börjar se saker på ett annat sätt.

Jag är förstående och är den som stöttar till 100%....men lullar med, gör jag aldrig.