.

Alltså förra veckan var det som att någon slog mig i huvdet med en gummiklubba. Märkligt svårt att ta sig upp på morgonen och en allmän känsla av "nästan inte levande" infann sig. Kravlade mig iväg till jobbet ändå, och möts där av min kollega som ser , om möjligt, ännu mindre levande ut än mig. I 3dagar höll det i sig. Idag satt vi och kvittrade i kapp som två små pippifåglar  och förundrades vad som egentligen hände just förra veckan? Fullmåne?, Högtryck? Lågtryck? PMS?, Jordens dragningskraft?  En teori är att  FÖRRA veckan började hjärnan inse att det snart är semester med att det ändå är ganska långt kvar och då tog den stora tröttheten över. DENNA vecka så vet hjärnan att det är nära och är således lite mer exalterad. Eller så sov jag för lite, vem vet. Nu är jag pigg och tänkte gå ut och måla förrådet, frågor på det?