.

Man kanske skall ut och gå mer på lunchen. Först fick jag vara med om den upprörda damen utan knästrumpor. Sedan passerar jag en äldre man med grön påse vars innehåll han nog redan prövat på lite. När jag skulle passera så tvärstannade han, tittade mig in i ögonen och frågade snällt "Är det DIG jag väntar på hela mitt liv?".  Jag log bara och passerade, men efter några meter ångrade mig. Jag kanske skulle ha stanna och sagt nått? Men vaddå liksom? "Nej snälla farbror , det är nog inte jag - men Gud älskar dig"  Eller nått iallafall. Tyckte det ändå var en fin fråga, trots allt, och man vill ju inte vara oartig liksom.