.

...är viktigt när man fyller år i vår familj.
Idag var det min tur. Sambon är bortrest, så så värst mycket uppvaktning tänkte jag väl att det inte skulle bli. Men 12-åringen ställde klockan, jag hörde hur han tassade upp , sa till sin ännu tröttare bror.... ner i köket... tassade upp och sen blev det lite tyst... När jag kikade i dörröppningen står där sönerna , den ene med täcket
virat runt kroppen mer död än levande , och den andra med en bricka där det fanns rostat bröd och juice.
Hade lite svårt att hålla tårarna borta. Vilken prestation av tonårssönerna ändå. Värmer i hjärtat när de vet hur viktigt jag tycker det är. Så mycket sång blev det inte.. mer än första frasen, å så ett målbrottsgrattis.
Men oj vad varmt det blev i kroppen.