.

Äldste sonen hade hockeymatch igårkväll uppe i kramfors, så det blev buss för hela laget fram och tillbaks. Sonen var inte hemma förrän 23.30 igårkväll. Här hemma orkade ingen vara vaken - inte ens sambon som annars sitter uppe hela nätterna. Jag lade mig i soffan och slumra lite för att vara "uppe" när sonen kom hem.
Sonen klev in genom dörren och tittade förvånat in i vardagsrummet. "Var är alla?" , frågade sonen.
"Klockan är 23.30 och vi var trötta, så vi gick och lade oss," hörde jag mig själv säga och kände mig precis så gammal som jag nästan är.

Herregud, har det gått så långt? Att man inte orkar hålla sig varken så länge sonen är ute? Igår var det ju endast hockey han var på. Hm... tänk den dagen är är ute med "polarna".....
Nåja, jag får väl lägga en madrass framför ytterdrörren så jag hör när han kommer hem, så jag kan växla några ord med honom innan han går och lägger sig. För inte tänker jag låta honom komma hem mitt i natten och bara smyga sig ner på rummet. Ett litet hej och godnatt vill jag gärna säga.

Kommer plötsligt att tänka på min egna kära mor som man kunde ringa tidigt på morgonkvisten för att bli hämtad.. hur orkade hon?!?
Nåja, jag fyllde ju som sagt var 38. Även om jag igår kände mycket mycket äldre än så.... ...