.

sitter här alldeles yrvaken och känner mig alldeles paff.
Jag jobbar inte idag det är nästan så jag inte fattar det själv.... JAG?? Hemma från jobbet??
Helt nödvändigt dock inser jag till slut och känner mig rätt så nöjd med mig själv att jag verkligen stannade hemma.
Rinde sambon vid 10.00 för att surra lite. Tänkte säga att jag skulle lägga mig och vila lite och att jag egentligen ringde för att jag ville att han skulle ringa och  (eventuellt) väcka mig ca 1 timme senare... insåg dock att jag skulle få en ordentlig utskällning och en lång predikan om att "om kroppen behöver sova skall man inte väcka den!" och att mitt luddiga argument om att "dagen blir ju förstörd"   när man sover för länge eller på fel tidpunkt på dagen, kändes som ett vagt och förlorande inlägg i debatten... så jag hoppade över det.
Jag menar, jag skulle ju ändå aldrig en somna ju. Om jag somande så skulle jag ju vakna av mig själv 30  minuter senare ändå så... så det var ju ingen fara.
 
Men nu är jag i chock. La mig alltså för att "vila" i soffan vid 10.00.  Blev abrupt väckt 12.00 av telefon av en kollega.

Nu lär jag få höra att han har rätt igen, sambon alltså. ...hm... Ok, jag ger mig.. jag behöver tydligen sova.
Denna gång iallafall.