.

Det är inte bara kläder och hår och glasögon man behöver lägga ut på just nu.
Funderar starkt på att gå i terapi, i förebyggande syfte.

Jag är bara sån som inte gillar att åka ifrån stan utan barnen. Det bara är så.
Gillar inte ens att åka iväg över en natt med jobbet, å då är vi fortfarande i sverige vill jag tillägga.

Nu skall jag åka inte bara utomlands, utan VERKLIGEN UTOMLANDS.
Alltså inte bara till Grekland på charter där man kan kommunicera med omvärlden med sin vanliga telefon, utan över hela sketna ATLANTEN.
Telefonen funkar inte där. Dom har inte ens vanliga vägguttag.

Det känns som en enda stor fet prövning. Jag måste gå i terapi innan jag åker så jag inte är ett nervrak efter en dag.

Sen måste jag se till att:

1) Fixa en lånemobil som funkar i USA (vi kan dela på den syrran!)
2) Sätta kära mor/mormor på en sms:kurs, för jag kräver dagliga sms om läget här hemma ifrån sönerna, mormodern, ex-mannen & sambon.

Det räcker faktiskt bara med "Allt är OK".

Terapi brukar man ju gå i om man skall bearbeta sånt som hänt.. men kan man gå i det i förebyggande syfte är min undran?