.

(se tidigare inlägg)
Min springtur igår var en upplevelse utan dess like.
Jag sprang ju mest för att jag var så arg för att
innebandy inte blev av.
Innan jag stack ut så hämtade jag sonens hantlar.
Skall jag ändå ut och springa så kan jag lika gärna
ta med mig hantlar så jag får lite träning på armarna
också, tänkte jag lite käckt. Sen är det ju alltid bra med ett potientiellt mordvapen
att ha med när man springer på en mörk skogsstig.

Vi har ingen hund. Inte ännu. Men den dagen vi skaffar det så
tänker jag ta med mig den ut i springspåret. Vi var däremot
och tittade på en katt igår. Inte för att vi är några kattamänniskor,
utan mest för att det är kollega M:s lille Lasse-man som behöver ett
nytt hem.
Igår när jag sprang i spåret så inser jag att jag inte har någonsomhelst
nytta av en svart liten katt.
Den har visserligen ett bra mörkerseende, men vad hjälper det mot alla
andra faror i skogen på kvällstid och när man som ägare inte ens ser
katten?!?.
Nä, tacka vet jag ett par rosa hantlar. Dom kan man göra illa någon med.