.

I lördags gifte sig väninnan A!
Jag hade fått äran att både sjunga och göra bröllopshäftet. Jag hade dessutom fått ett erbjudande att följa med väninnan A till frisören för att bli fin i håret för en billig penning av frisörens praktikant.

Det var en underbar känsla att få slå sig ner i en skön fåtölj hos frissan och bara njuta av att sitta ner och vila en stund efter en hektisk vecka med planeringar och fix. Innan jag sätter mig hos praktikant-frisörskan ringer mobilen.
-Du får inte slöa på hos frissa, säger sambon 
(här kan tilläggas att sambon fortfarande veckopendlar till annan ort varje vecka med jobbet)
-Nähä, varför då?, vi skall ju inte åka förräns om tidigast 2 timmar, säger jag
- Alltså... jag har glömt finskorna i stockholm, säger sambon

Detta upptäcker alltså sambon, 2 timmar innan bröllopet. Man skulle kunna tänka sig att man kanske hade kunnat checkat av detta lite tidigare. Men det är bara ett förslag. Till saken hör också att jag har fått tvättat hans kostym som han hade glömt långt inne i garderoben.

Kände att lugnet snabbt försvann, och jag håller mobilen en bit ifrån örat och säger demonstrativt till frisör-paktikanten att jag skall hälsa ifrån sambon i mobilen att hon minsann inte får "slöa på" när hon fixar till mig.
Hon nickar lite blekt, men intensivt.

-Du får se till att vara klar när jag åker härifrån så du hinner in till stan och handla medans jag gör mig iordning, säger jag.

När jag väl är klar hos frissan ringer jag och meddelar min ankomst för att han skall vara klar. Förväntar mig att han står på parkeringen redo att ta bilen in till stan medans jag gör mig klar, eller att han överraskande skulle säga att han antingen själv tagit intitiativet till att :
1) Ringt sin far och fixat skjuts in till stan och handlat medans jag var hos frissan eller
2) Tagit bussen in och handlat skorna medans jag var hos frissan.
Men ingen utav dessa alternativ hade inträffat. Han står inte heller ens på parkeringen redo att åka.
Jag hittar honom däremot i soffan, under en filt i bara kallingar tittandes på TV....

Här borde jag sluta skriva
Jag borde verkligen sluta skriva nu.

Men istället så har han kommit på att det är bättre att jag gör mig iordning mig lite snabbt, så stannar vi till på stan på vägen ut mot kyrkan.  Det innebär alltså att JAG av alla människor (vi är ju bara två i detta drama) som hade gott om tid på mig, som dessutom hade bra koll på mina kläder och hade provat dom , t.o.m dagen innan, helt plötsligt måste kasta på mig kläderna, tok-sminka mig så gott det går på 5 minuter, hoppa över den inköpta lunchen och sedan slänga in allt i bilen helt plötslig. Hur kunde det gå till? Det var ju jag som var förberedd.

Nåja. Vi stannade på stan på väg ut till kyrkan och sambon sprang in och gjorde sitt inköp. Under tiden satt jag i bilen, ringde till syrran och föreslog ett byte. Jag skulle ta hennes dotter om hon fick min sambo.