Roa sig själv..
Igår var kollegorna och jag på en mässa i Göteborg. Resan ner gick bra, förutom att kaptenen säger i början av trippen att vi har motvind ner (redan där borde man fatta hur dagen skulle bli..)
Nåja, vi landade säkert på Landvetter och tar taxi in. Vill tillägga att ingen skugga skall falla över min kollega M, eftersom det var jag i egen hög person som gjort resebokningen.
Taxin tar oss in mot stan, åker närmare och närmare centrum.Taxichauffören som var av utländsk härkomst, körde ryckigt in mot innerstaden och stannar mitt i självaste shoppingstråket.Jag har varit i Göteborg några gånger, kan visserligen inte stan, MEN om man skall på en stor mässa med flera tusen andra, så borde man bli avsläppt utanför någon stor byggnad, eller?.
-Vassegod! Vassegod!, manar taxichaffisen på och kastar ut våra väskor ur bilen.
-Njae.., börjar jag tveksamt yttra. Detta känns liksom inte helt rätt.
-Jo 52, 52! utbrister chauffisen och pekar på gatuhörnets vägskylt.
-Jamen.. börjar jag innan taxichauffisens avbryter med:
-Habradag!! och åker därifrån med en rivstart.
När jag kikar på mässans tidning jag faktiskt har tagit med mig, så inser jag att jag har uppgett självaste kontorsadressen - och inte adressen till där Mässan verkligen pågår.
Jaha! Där står då kollega M & jag mitt på aveny klockan 9.00 en onsdagmorgon.
Eftersom min storebror bor utanför på en utav Ö-arna så ringer jag käckt till hans mobil och lämnar ett meddelande för att berätta att han syrra är i stan och är vilse och har han möjligtvis någon körning in mot stan.. (han är kör taxi. Fast visserligen ute på ön, och mest färdtjänst), ...så kan han ju höra av sig.
Nåja, korvkiosktjejen hänvisar oss till ett närliggande hotell som ringer efter en taxi till oss.
Väl på mässan har vi redan missat första föreläsningen och har över 1 timme tillgodo till nästa.
Nu börjar min hunger ge sig till känna. Jag är inte en trevlig person när jag är hungrig. Kollega M är själv lite mosig och inte på topphumör, så vi vandrar lite avslaget mellan alla montrar och hittar till slut ett litet hörn där vi kan slå oss ner med en varsin kopp kaffe och en äcklig bulle (för min del).
Vi bläddrar i broschyren vi fått och börjar fundera på vilket seminarium vi skall välja på. Vad lockar mest?: "Hörby, Sveriges IT-kommun", eller "Det finns mycket pengar att hämta i tegelstenarna"?. Det är svåra val vi ställs inför. Eller varför inte seminariet : "Dödssäker vård".
Vi bestämmer oss för att utlysa en tävlig istället för att få tiden att gå till innan vi skulle lyssna på vårt bokade seminarium. Tävligen skulle gå ut på att den som går därifrån efter dagens slut med mest godis vinner.
Helt plötsligt blir alla montrar väldigt intressanta.... (Swedbank hade väldigt god chocklad)....
Nåja, vi landade säkert på Landvetter och tar taxi in. Vill tillägga att ingen skugga skall falla över min kollega M, eftersom det var jag i egen hög person som gjort resebokningen.
Taxin tar oss in mot stan, åker närmare och närmare centrum.Taxichauffören som var av utländsk härkomst, körde ryckigt in mot innerstaden och stannar mitt i självaste shoppingstråket.Jag har varit i Göteborg några gånger, kan visserligen inte stan, MEN om man skall på en stor mässa med flera tusen andra, så borde man bli avsläppt utanför någon stor byggnad, eller?.
-Vassegod! Vassegod!, manar taxichaffisen på och kastar ut våra väskor ur bilen.
-Njae.., börjar jag tveksamt yttra. Detta känns liksom inte helt rätt.
-Jo 52, 52! utbrister chauffisen och pekar på gatuhörnets vägskylt.
-Jamen.. börjar jag innan taxichauffisens avbryter med:
-Habradag!! och åker därifrån med en rivstart.
När jag kikar på mässans tidning jag faktiskt har tagit med mig, så inser jag att jag har uppgett självaste kontorsadressen - och inte adressen till där Mässan verkligen pågår.
Jaha! Där står då kollega M & jag mitt på aveny klockan 9.00 en onsdagmorgon.
Eftersom min storebror bor utanför på en utav Ö-arna så ringer jag käckt till hans mobil och lämnar ett meddelande för att berätta att han syrra är i stan och är vilse och har han möjligtvis någon körning in mot stan.. (han är kör taxi. Fast visserligen ute på ön, och mest färdtjänst), ...så kan han ju höra av sig.
Nåja, korvkiosktjejen hänvisar oss till ett närliggande hotell som ringer efter en taxi till oss.
Väl på mässan har vi redan missat första föreläsningen och har över 1 timme tillgodo till nästa.
Nu börjar min hunger ge sig till känna. Jag är inte en trevlig person när jag är hungrig. Kollega M är själv lite mosig och inte på topphumör, så vi vandrar lite avslaget mellan alla montrar och hittar till slut ett litet hörn där vi kan slå oss ner med en varsin kopp kaffe och en äcklig bulle (för min del).
Vi bläddrar i broschyren vi fått och börjar fundera på vilket seminarium vi skall välja på. Vad lockar mest?: "Hörby, Sveriges IT-kommun", eller "Det finns mycket pengar att hämta i tegelstenarna"?. Det är svåra val vi ställs inför. Eller varför inte seminariet : "Dödssäker vård".
Vi bestämmer oss för att utlysa en tävlig istället för att få tiden att gå till innan vi skulle lyssna på vårt bokade seminarium. Tävligen skulle gå ut på att den som går därifrån efter dagens slut med mest godis vinner.
Helt plötsligt blir alla montrar väldigt intressanta.... (Swedbank hade väldigt god chocklad)....
