Ärr
I helgen har min lilla systerson slagit i sin kind och fått åka
in och sytt på sjukhuset.
Han har inte ens fyllt 2 år.
Tack å lov gick det bra och när jag ringde och kollade läget efter sjukhusbesöket så fick jag rapport om att han: Satt på Max och käkade strips
Lite omtumlad med vid gott mod.
Det är tur att det går så bra som det gör. Det är konstigt egentligen att det inte händer värre saker än så.
Min äldste son har ett svagt ärr strax nedanför näsan mot läppen(Inlines-incident på skolan när han gick i 3:e klass)
Lillebror har fortfarande en häl som inte tål så mycket efter en cykel-incident när han var 6 år, och stoppade in foten i cyckelhjulet när han blev skjutsad av en kompis.
Sen går grabbarna visserligen ständigt omkring med blåmärken på benen av alla dess slag och storlekar.
Tittar man på sina egna syskon så minns man en hel del.
Mitt ärr på min fot efter en trasig flaska jag klev på vid stranden vid mina kusiners hus kan jag fortfarande inte röra vid utan att rysa.
Min bror vad med mig när jag hoppade ifrån en koja rakt ner på en planka med en spik i.
Jag i min tur var med när han fick sitt ärr i hakan. Vi hoppade upp och ner ifrån en hallsoffa och det enda jag minns (var själv bara 2,5år ) var att jag stod i köksfönstret och tittade på bilen med dom blåa lampor som min bror fick åka iväg med. Det var konstigt tyckte jag.
Tur att det inte händer värre saker säger bara jag med de små liven, peppar peppar!
Helt ärr-fri lär man ju aldrig kunna gå igenom livet. Tur att ärren inte blir så stora och att de inte syns så jättemycket.
Barnets mormor blev lite orolig när hon hörde vad som hänt vår lille minsting
i stugan nu i helgen med säger sedan som en sann mormor:
-Han får väl sminka över ärret på sin bröllopsdag så det inte syns så mycket!
in och sytt på sjukhuset.
Han har inte ens fyllt 2 år.
Tack å lov gick det bra och när jag ringde och kollade läget efter sjukhusbesöket så fick jag rapport om att han: Satt på Max och käkade strips
Lite omtumlad med vid gott mod.
Det är tur att det går så bra som det gör. Det är konstigt egentligen att det inte händer värre saker än så.
Min äldste son har ett svagt ärr strax nedanför näsan mot läppen(Inlines-incident på skolan när han gick i 3:e klass)
Lillebror har fortfarande en häl som inte tål så mycket efter en cykel-incident när han var 6 år, och stoppade in foten i cyckelhjulet när han blev skjutsad av en kompis.
Sen går grabbarna visserligen ständigt omkring med blåmärken på benen av alla dess slag och storlekar.
Tittar man på sina egna syskon så minns man en hel del.
Mitt ärr på min fot efter en trasig flaska jag klev på vid stranden vid mina kusiners hus kan jag fortfarande inte röra vid utan att rysa.
Min bror vad med mig när jag hoppade ifrån en koja rakt ner på en planka med en spik i.
Jag i min tur var med när han fick sitt ärr i hakan. Vi hoppade upp och ner ifrån en hallsoffa och det enda jag minns (var själv bara 2,5år ) var att jag stod i köksfönstret och tittade på bilen med dom blåa lampor som min bror fick åka iväg med. Det var konstigt tyckte jag.
Tur att det inte händer värre saker säger bara jag med de små liven, peppar peppar!
Helt ärr-fri lär man ju aldrig kunna gå igenom livet. Tur att ärren inte blir så stora och att de inte syns så jättemycket.
Barnets mormor blev lite orolig när hon hörde vad som hänt vår lille minsting
i stugan nu i helgen med säger sedan som en sann mormor:
-Han får väl sminka över ärret på sin bröllopsdag så det inte syns så mycket!
