.

Första dagen på sönernas hockeyskola var idag.
Bägge har förutom teoripass haft 2 ispass och ett varsitt fyspass
under dagen idag.

Kände att jag skulle väl ändå inte vara sämre jag heller.
Ut i springspåret med mig! Det jag alltså inte har gjort på hela sommarn
kom plötsligt över mig som ett stort begär.
Det får bära eller brista.

Jag sprang faktskt så långt som jag hade tänkt!
Sen tänker jag inte tala om hur långt jag tänkte..
Jag sprang dessutom längre än mitt mål, visserligen
bara med några meter - men ändå!
Sen kan ju inte jag hjälpa att det var hallonbuskar utefter hela spåret så
jag måste stanna några gånger.
Men jag har sprungit en tur.
En väldigt kort tur.

Men jag tänkte som så att det är väl lika bra att alla 3 har träningsvärk imorgon. Det blir  väl ändå mest rättvist?
Så tänker jag liksom, jag som är en omtänksam mamma.