Tonårsdimman
Ligger tung över äldsta sonen. En egen liten bubbla dit man inte får komma in. Jag står brevid, avvaktar, längtar, hoppas och önskar. Om ett tag kanske.. förhoppningsvis inte så länge .. så kanske bubblan sakta spricker och jag kan nå in en liten bit. Men just nu, så står jag tyst brevid och avvaktar och känner lite sorg och en stor längtan. Men oj vad jag ser fram emot den dagen då hans värld blir lite större än vad det är idag.