.

Det har nog aldrig någonsin varit så trögt att börja jobba igen. Det är segt att börja tänka på jobb igen, koncentrera sig och vara ordentlig. Kollegan har samma bekymmer. I förrgår hade kollegan sitt första telefonmöte efter semestern. Efter en stund ser jag hur hon lägger huvudet i händerna... några minuter senare tar hon sig för huvudet och försjunker ner mot bordskivan.... sen försöker hon avskärma sig på något sätt, sätter händerna för öronen , blundar väldigt hårt. Jag börjar bli orolig och viskar lite tyst "mår du inte bra?", men hon viftar bara bort mig. När hon väl lägger på luren efter avslutat möte så suckar hon djupt och utbrister: - "Herregud vilken pärs!!!! Det gick ju bra på mötet tills dom bad att jag skulle REFLEKTERA!!". Kan min kollega som är den vassaste kniven i lådan på jobbet säga så under denna vecka, så känner jag mig inte ensam om att vara trögstartad. Nu har dock en vecka gått - och det  känns som att det kanske ställs lite högre krav på oss fr.o.m nästa vecka... oh.... my..... god...