.

- Men vännen,HUR ÄR DET!!?, utbrister kollega M nu på morgonen
- Eh, jo tack bra, säger jag tvekande.
- Men Har du inte sovit någonting alls i natt!!?, frågar kollega M, fortfarande förtvivlat.
-Eh...jo, säger jag , nu lite smått fundersam...
-Jamen har du gråtit hela natten då?!?!? nästan skriker kollega M och slänger sig om halsen på mig och ger mig en stor kram.

-Eh??!.. .nää säger jag och tar tacksamt emot en skön kram på morgonkvisten.

Tydligen ser jag inte klok ut, eller iallafall trött och sliten ut.

Det var ju ett skönt bemötande på morgonkvisten på jobbet när man redan känner sig på lite avslaget humör, humöret åkte ju inte direkt upp över golvlists-nivån, utan ligger stadigt där och dallrar.

Men jag fick en skön kram av kollegan, och det värmer ju!

Jag måste gå och titta mig själv i spegeln... har jag glömt att kamma mig?, har sminket runnit ut över kinderna efter mopedturen till jobbet?, sitter tröjan bakåfram?...

Jaja..det blir en STOR STARK kopp kaffe till förmiddagsfikat.